Kaffe

Hej hej!

Skulle laddat upp lite bilder från när vi var på en "washing station" i närheten av Butare. Men nätet är så långsamt så det blir en bild på Nina och Gordon vid en kaffebuske ist. En washing station är den plats där det plockade kaffet sorteras och torkas. Det var kul att få se hur det går till när kaffebönorna tvättas, kvalitébestäms, torkas och sorteras. Rwanda exporterar mycket kaffe och jag har förstått att det är högkvalitékaffe. Tyvärr har jag inte hittat något gott kaffe än att dricka här... Som i många andra länder exporteras och förfinas råvarorna någon annanstans.. Ja, längtar verkligen efter gott kaffe och choklad:)

Butare var annars en trevlig stad. Mycket mindre och lugnare än Kigali. Vi gick på National museum, handlade lite på marknaden, åt ute och bakade kaka! Sen så såg vi på solnedgången på kajsas balkong. Tyvärr varar solnedgången inte länge utan det blir kolmörkt direkt vid sex halv sju. Som tur är är Rwanda rätt lugnt att vara i så man kan röra sig som man vill även om det är mörkt.

Har åkt en del minibus på sista tiden. På ett sätt känns det väldigt Afrika.. Man går till en hållplats (iaf om man är i Kigali), väntar på att en minibus ska komma (tidtabell är inte att tänka på) och att den ska gå mot det håll man ska. Sen så tränger man sig in i bussen som rymmer 19 personer och klämmer sig ner. Innan man går av sträcker man fram pengar mot "inkastaren" som knackar i taket (signalen till chauffören) och bussen stannar.

I måndags skulle jag och Nina till Josiane för att äta lite middag (trodde vi). Vi försöker ta en minibus till henne men räknade inte med det var rusningstrafik... Minibusresandet kan vara rätt trevligt om man inte är rädd för att sitta nära okända personer. Men i rusningstrafik var det verkligen hemskt.. Så fort det kom en minibus började folk rusa till den och försökte knuffa sig fram så att de kunde komma på. Bussen blir fylld innan den ens stannat.. Jag och Nina kom inte på någon minibus förrän det kom en stor buss (mindre än en vanlig kollektivtrafikbuss, men större än minibus) som alla fick plats på. Väl inne i stan skulle vi försöka oss på ännu en buss, men vi gav upp. Istället stod vi och småpratade med en liten tjej i 8 års åldern vars mamma också gett upp hoppet om att kunna tränga sig på en buss med sina tre småbarn. Plötsligt stannar en minibus, folk rusar som vanligt men av någon bizarr anledning tycker inkastaren att vi, mzungus, ska få gå på och han knuffar bort de andra och låter mig och nina kliva in. Lite bök blev det, men vi kom iaf på bussen.

Så vi kom fram till Josiane och där lagade vi typisk rwandisk middag tillsammans i deras utomhuskök. Köket var nog rätt flott för att vara rwandiskt men spisarna eldades med träkol eller ved och att fritera potatis, koka ris och göra kyckling tog sin tid. Men det blev gott:)

Det blev också något missförstånd för när jag och Nina försökte oss på att gå vid halv tolv så vägrade Josiane ("Hur tror ni at ni skulle komma hem såhär dags?") och vi sov över hos henne.

Idag fyller Nina år så vi har tagit en ledig dag och gått upp på Mt Kigali. Det var väldigt fint att komma upp och se ut över staden! Ikväll blir det pizza och kaka.

Hoppas att ni har det fint!
Många kramar!