Hemlaengtan

Hej!

Jo, jag har haft hemlaengtan:) Nagot galet med saknad. Men i grunden aer det en fin kaensla.

Jag har velat skapa ett inlaegg i en vecka, men internet har varit nere. Sa nu sitter jag pa en kompis dator och inlaegget blir kort.

Men jag aaker hem idag!!!! Till Svea rike och svensk sommar, skogaholmslimpor och varmvatten!!! Gud vad jag laengtat och det ska bli saa skoont!!!!!!!!!!

Maanga kramar!

Frukt

Jag och nina samlar in koordinater över vi-skogens aktiviteter. (tilsammans med en massa barn som vanligt)
Mannen som vi brukar köpa frukt av vid sin kiosk
I minibussen
Ja, det finns hur mycket, billig, otroligt god frukt som hellst:) Jag kommer sakna annanasen, passionsfrukten, "tree tomato" och avokadon...

Tack för kommentarerna. Jo, det känns ju roligare att ha en dialog och få lite respons:) Lägger in lite fler bilder från sista veckan.

Vi har börjat komma till slutet av projektet och det känns faktiskt väldigt, väldigt bra. De sista två veckorna ska vi ägna åt att skriva så mycket rapport som möjligt och dessutom kartlägga vi-skogens aktiviteter i GIS.

I söndags var jag med Simon och Eddie (en av svenskarna i Kigali och hans rwandiske kompis som gör ett projekt om malaria) och besökte en Twa-by. Twa är ett pygméfolk (inte alls särskilt korta) som förut bodde i regnskogen, men som nu, efterssom de inte får bo i den skog som finns kvar, lever som bönder på kullarna.
Eddie arbetar frivilligt med en amerikansk ngo för att dessa byar ska kunna utvecklas och starta upp projekt som kan ge inkomst. Ett exempel var att de gav alla skor så att de kunde ta sig till marknaden. Det är ju inte tillåtet att gå barfota och har man inte skor får man inte gå till marknaden. Huvudsyftet verkade dock vara att genom diskussion bidra till att folket själva initierar till sin egen utveckling.

Middagen idag: Cassava i ugn, sötpotatismos och en curryröra med bönor, ärtor och matbanan. supergott!

"Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket... "

Sol och bad i Bujumbura! Simon och Jenny på kortet.
Jag och Nina framför Kigali. Tyvärr är det lite disigt, men ni ser: Stor stad!
Hej!

Är tillbaka nu efter en fantastisk helg i Bujumbura (huvudstad i Burundi). Det var nog den finaste helgen hittills:) Det blev marknad, goda middagar och luncher, bad i Tangyanikasjön och ja, semester! Burundi är ganska likt Rwanda, men tyvärr ännu fattigare... Staden var inte lika "städad" som Kigali, men på något sätt kändes den mer levande.

Hmm, kommer nog inte skriva så mycket mer blogg. För det första så är det bara frustrerande att läsa det jag skriver och inse vilken snäv och förenklad bild jag ger av Rwanda och min tid här. För det andra så känns det lite konstigt att skriva till en "allmänhet" ist för till vänner i mail. Inte för att jag tror att några ändra än vänner läser denna blogg, men ni förstår nog att det blir en helt annan känsla..

Tillbaka till Burundi som var likt Rwanda, men fattigare. Det är frustrerande att se så mycket fattigdom... I Kigali exproprieras folk om de inte kan prestera nyrenoverade fina hus och hur lätt är det att renovera fasaden när man inte kan köpa skolunifrom till sin dotter? Eller, nu förenklar jag alldeles för mycket. Visst är folk fattiga men de flesta har mat för dagen och jag skulle verkligen inte kunna skriva något om större eller mindre olycka. Däremot så är det sorgligt hur många som inte har råd med skolavgifter, sjukvård, kläder, skor, resor, information, rent vatten, vatten överhuvudtaget, sanitet mm mm. ... Sånt som vi tar för givet. Och vad kan jag göra??? Inte mycket mer än att handla av dessa personer, men på vilket sätt bidrar jag?? Nej, inte mycket.

Usch vad jag babblar. Men det är mycket som är knasigt här. Man har förbjudit folk att gå barfota, kanske förståeligt, men folk har ju inte råd med skor!! Hur kan de då böta för att de går barfota? Amerika byggde en ambassad här och jag har hörts ryktas att budgeten för det var lika stor som Rwandas budget. Amerikanska ambasssaden ligger som på slutet av en paradgata. Borde inte "slottet" eller Presidentens hus ligga där? Och kan man inte göra något bättre av pengarna?

Fast fortfarande. Intrycken är för många för att det ska kunna sammanfattas. Det får bli bildvisning i Sverige.

Vad gäller mitt liv här så går det framåt:) Har slutat med Lariam efterssom jag alldeles för ofta vaknade upp mitt i natten på jakt efter myror eller andra kryp som jag med säkerhet såg men som såklart inte fanns (en biverkning av lariam). Efter att ha slutat så sover jag faktiskt lugnare, men vem vet vad som påverkar vad när det handlar om hjärna och undermedvetet?

Jag och Nina var ute på en fin dag igår och samlade in koordinater till ett GIS-projekt i MFSet. Vi åkte med en grupp sommarjobbare på Vi-skogen som skulle utvärdera böndernas arbete. Förresten, när jag väl skriver på denna blogg som läses av ...??? men av några iaf så vill jag säga att JA; pengarna går fram!! Kanske inte direkt till träd, men indirekt till träd!!! För tjugo kronor får du mycket mer än ett träd som det står på korten, alltså: ett JA! till pantknappen som ger pengar till kooperation utan gränser och vi-skogen!! (För er som missat det så gör jag MFSet i sammarbete med Vi-skogen).

Var var jag? Jo, vi samlade in GPS-punkter och hoppas på en fin liten karta över vi-skogens aktiviteter runt den kulle där vi tog prover.

Nu ska jag ner och jobba lite.
Hoppas verkligen att ni har det fint och att vi ses snart!!
Kram

Ps. Jag har nog skrivit någonting om att jag fått en fin solbränna. Ni kan stryka det.. Jag har fått fräknar, men solbrännan var damm som satt djupt i huden:) När jag kommer hem är jag som vanligt. Kanske lite brunare på armarna... Men det kanske också är en synvilla.

Vit skalle

hej igen!

Kom paa en händelse som känns värd att berätta (medan de andra duschar).

Igaar var jag inne i stan och köpte bussbiljetter till Bujumbura. Paa minibussen hem satt en man framfor mig som liksom alla män här hade snagg. Jag reagerade verkligen pa hans hud, den saag sjuk ut.. Det tog mig flera sekunder att inse att det konstiga med mannen var att han var vit.

Nu ska jag dricka sorgumöl och lyssna paa trummor.
Kram

Bujumbura

hej igen!

Trodde faktiskt att det skulle bli en helg utan internet, men paa hotellet i Bujunbura finns internet och det är svaart att haalla sig borta:)

Imorse klockan sju avgick bussen fraan Kigali mot Burundi. Forutom mig, Nina och Gordon saa aakte "Kiro" en reaggeartist paa 50-60 aar med! Jättefint att se hans fru (antar jag). En graahaarig äldre kvinna med rasta:) Det var en fin resa. Högtalarna spelade reagge och jag satt längst bak och läste, sov eller tittade paa den afrikanska landsbygden.. Ja, det är svaart att inte bli lite kär i Afrika. Överallt är det saa mycket liv och färger!

Ikväll blir det restaurang och sen fest i huvudstaden. Det verkar vara mer "liv" här mot Kigali och jag hoppas paa en trevlig kväll!

Maangen kram

Kaffe

Hej hej!

Skulle laddat upp lite bilder från när vi var på en "washing station" i närheten av Butare. Men nätet är så långsamt så det blir en bild på Nina och Gordon vid en kaffebuske ist. En washing station är den plats där det plockade kaffet sorteras och torkas. Det var kul att få se hur det går till när kaffebönorna tvättas, kvalitébestäms, torkas och sorteras. Rwanda exporterar mycket kaffe och jag har förstått att det är högkvalitékaffe. Tyvärr har jag inte hittat något gott kaffe än att dricka här... Som i många andra länder exporteras och förfinas råvarorna någon annanstans.. Ja, längtar verkligen efter gott kaffe och choklad:)

Butare var annars en trevlig stad. Mycket mindre och lugnare än Kigali. Vi gick på National museum, handlade lite på marknaden, åt ute och bakade kaka! Sen så såg vi på solnedgången på kajsas balkong. Tyvärr varar solnedgången inte länge utan det blir kolmörkt direkt vid sex halv sju. Som tur är är Rwanda rätt lugnt att vara i så man kan röra sig som man vill även om det är mörkt.

Har åkt en del minibus på sista tiden. På ett sätt känns det väldigt Afrika.. Man går till en hållplats (iaf om man är i Kigali), väntar på att en minibus ska komma (tidtabell är inte att tänka på) och att den ska gå mot det håll man ska. Sen så tränger man sig in i bussen som rymmer 19 personer och klämmer sig ner. Innan man går av sträcker man fram pengar mot "inkastaren" som knackar i taket (signalen till chauffören) och bussen stannar.

I måndags skulle jag och Nina till Josiane för att äta lite middag (trodde vi). Vi försöker ta en minibus till henne men räknade inte med det var rusningstrafik... Minibusresandet kan vara rätt trevligt om man inte är rädd för att sitta nära okända personer. Men i rusningstrafik var det verkligen hemskt.. Så fort det kom en minibus började folk rusa till den och försökte knuffa sig fram så att de kunde komma på. Bussen blir fylld innan den ens stannat.. Jag och Nina kom inte på någon minibus förrän det kom en stor buss (mindre än en vanlig kollektivtrafikbuss, men större än minibus) som alla fick plats på. Väl inne i stan skulle vi försöka oss på ännu en buss, men vi gav upp. Istället stod vi och småpratade med en liten tjej i 8 års åldern vars mamma också gett upp hoppet om att kunna tränga sig på en buss med sina tre småbarn. Plötsligt stannar en minibus, folk rusar som vanligt men av någon bizarr anledning tycker inkastaren att vi, mzungus, ska få gå på och han knuffar bort de andra och låter mig och nina kliva in. Lite bök blev det, men vi kom iaf på bussen.

Så vi kom fram till Josiane och där lagade vi typisk rwandisk middag tillsammans i deras utomhuskök. Köket var nog rätt flott för att vara rwandiskt men spisarna eldades med träkol eller ved och att fritera potatis, koka ris och göra kyckling tog sin tid. Men det blev gott:)

Det blev också något missförstånd för när jag och Nina försökte oss på att gå vid halv tolv så vägrade Josiane ("Hur tror ni at ni skulle komma hem såhär dags?") och vi sov över hos henne.

Idag fyller Nina år så vi har tagit en ledig dag och gått upp på Mt Kigali. Det var väldigt fint att komma upp och se ut över staden! Ikväll blir det pizza och kaka.

Hoppas att ni har det fint!
Många kramar!

Bilder från provtagning

Hej hej!

Nu var det ett tag sen sist, men dagarna rinner. Panta rei.

Vi har tagit alla jordprover nu!! Vi har fått tillgång till arcGIS!! Ja, projektet går faktiskt framåt.
Även livet här går framåt. Vi ska till Butare snart, jag har köpt ett tillstånd för att få se gorillorna i norra rwanda, ugalin som vi äter på morgnarna börjar smaka gott, jag har köpt tyg, har lärt mig tvätta mina kläder för hand och få en brun tröja som från början var vit att bli... gul. Vad mer? Jag kan hälsa på folk (på kinyarwnada) och känner mig inte längre som en utomjording när vi går inne stan.

Nej, det gå inte att skriva om allt. Men livet är rätt fint här med sina toppar och dalar:)

Ha en fin helg!

Hej hej!

Imorgon åker vi till Bushoki och klostret igen för provtagning. Är lite, lite orolig för att det ska bli hysteriskt varmt men annars ser jag fram emot att komma ut på landet.

Helgen i Kigali har varit lugn. Idag gick vi till Novotel och simmade och åt frukostbuffé. Sjukt, sjukt gott... Det känns annorlunda att simma runt i vatten när vi har varit bland så många människor som bär sitt eget vatten (40 liters dunkar) uppför kullarna. Kan inte beskriva känslan, men det känns inte helt rätt..

Igår var jag, Kajsa och Nina på Memorial centre (ett museum om folkmordet). Vi gick alla därifrån tysta och ledsna. Muséet var uppbyggt i två delar. Den första handlade om folkmordet i Rwanda. När vi gått igenom den avdelningen kände iaf jag mig helt oförmögen att ta in något mer. Jag kände mig förvirrad, ledsen och hade lite känslan "hur kan något som detta hända?". Då upptäckte vi att den andra delen handlade om alla andra folkmord som skett, både före och efter i världen... Hmm, hur fungerar vi människor egentligen???

Nu ska jag på promenad i värmen och sen blir det nog en lugn kväll.
Ha en fin vecka!!

Ps, nu kan man lämna kommentarer om man vill.

Provtagning

Hej!

Här kommer lite bilder från Bushoki där vi tar våra jordprover. Om ni undrar varför jag har så mycket kläder på mig så för det för att solen verkligen står rakt upp och att min hud inte skulle klarat en dag till:) Dessutom så märkte jag att det inte blir särkilt mycket varmare med en ljus skjorta en solig dag... (Däremot var det jobbigt med långbyxor när vi sprang upp och ned för rwandas berömda kullar).

På bilden längst upp är jag framför staketet till kohagen (som håller ute barnen) I mitten är det Nina som tar jordprover. Längst ner är en bild på bla "områdschefen" för området som vi tar proverna i (mannen i blå jacka) Det synns inte så bra på bilden, men det är en ganska gammal man. (Ganska ovanligt i rwanda. Det finns mycket barn och många vuxna, men inte jättemånga gamla..). Han hoppade omkirng som en pigg tonåring uppför backarna och vi andra kom pustande efter.

Här kommer en text som jag skrev när vi bodde där uppe:
"Snart ska jag äta midag med Nina, Gordon, en präst, en pastor och en som läser till präst. Vi bor på en församlign (Parish) för munkar och nunnor högst upe på en kulle. Främst är det nog en skola som drivs av katolska kyrkan här. Det finns även barnhem och ett center som tar hand om undernärda barn. Och, så finns det såklart en stor, stor kyrka som fylls varje morgon med massor av kvinnor och barn och några män. Vaknar av kyrklockor och hör sen gospel fram till frukosten.

Igår tog jag och Nina våra första jordprover! Själva provtagandet gick bra men så hade vi ju också hundratals barn som övervakade det hela... Som tur var så tog vi proverna i en kohage så barnen var alltid minst fem meter bort. Mot slutet släppte de ut korna fast de var nog räddare för oss än barnen och stod och tryckte vid laduväggen."

Fler bilder

Fler bilder finns på min sambos Kajsas blog kajsaochirja.blogspot.com

Afrikas schweiz

Bilderna är från vår Kinyarawndalektion med Anastase. Den andra bilden är från ett agroforestryprojekt som vi tittade på idag.

Imorgon far jag, Nina och Gordon till Norra Rwanda för att lyssna på distriktets halvårsrapport och sedan förhoppningsvis torsdag och fredag ta våra första jordprover!! Men, jag ska inte hoppas på för mycket. Vi kommer bo på ett kloster högst upp på en av de alla tusen kullarna. Ska bli fint.

Idag var det mycket bilåkning. Vi åkte söderut för att möta folk som forskar inom agroforestry. Resan dit och hem var nog mer givande (kanske inte för projektet, men för mig som person) än själva mötet. När man åker längs vägen så ser man så himla mycket. Det vandrar folk överallt, kvinnor i vackra tyger som bär barn på ryggen, vatten, ved eller frukt på huvudet, män med fullastade cyklar, barn, mycket barn och än mer barn. Och idag såg vi dessutom hundratals (överdriver inte!) fångar, påväg mot arbete. Tokigt.

Ville säga något om fattiga människor men stuntar nog i det.. Det finns otroligt många som inte har pengar, alls...

Nu ska jag packa klart inför vår lilla utflykt. Förresten, jag tycker att fler borde skicka mail och säga vad ni gör! Nyfiken på vad som händer med alla nyflyttade, nya jobb, semestrar och sverigesomrar:)

Kramar!!

Bilder

Bilderna är på:

Mig och min kaffetermos som innehöll mjölk och minimalt med kaffe

Gordon och bananvin. Mitt och Ylvas smakar mycket bättre!!!!


Bussen som vi åkte i.

Bilder

Bilderna är på:

Mig och min kaffetermos som innehöll mjölk och minimalt med kaffe

Gordon och bananvin. Mitt och Ylvas smakar mycket bättre!!!!


Bussen som vi åkte i.

African lady

"I love my african lady".. Lyssnar på afrikansk smör-reagge, får se hur det påverkar skrivandet:)

Hmm, är tillbaka efter en fin helg i Gisenye som är en liten små stad som ligger vid Lake Kivu. Har badat i sötvatten, solat (tio minuter i solen och resten i skuggan) och gjort alldeles för mycket mer för att jag ska veta var jag ska börja.

När vi kom till gisenye, började vi med att leta hotell. Tyvärr upptäckte vi att hela staden var uppbokad. De ökända gorillabarnen skulle döpas (av rika folk som betalat mängder) och såklart fanns inga lediga rum.. ... Trodde vi iaf tills vi hittade en polis som körde runt oss till några hotell/guest houses. När han märkte att det skulle ta tid att hitta boende till 6 svenskar, släppte han av oss vid en restaurang så att vi skulle kunna äta lunch och så letade han rätt på tre rum. Finns det såna poliser i sverige?


Idag var vi ute i fält och tittade på en kulle som vi hoppas kunna ta våra prover på. Vi kommer förhoppningsvis kunna bo där ute on-fre så slipper vi åka ut varje dag efterssom det innebär en timmes bilresa samt tid för att vänta på bil.. Vi hann med ovanligt mycket idag. Fick all information vi ville ha om området, kollade ut en lämplig kontrollruta (där minimalt med erosion skett) och fick prata med både den sociala chefen över området (från staten) och den formella ledaren i det lilla området. Den senare var en fattig man i ett lerhus som vi hoppas låter oss klampa omkring på böndernas odlingslotter och ta med oss lite av deras dyrbara jord till sverige för Cesiuumanalys.

På bussen mot gisenye köpte jag ett ordspråkshäfte som jag hoppas ska hjälpa mig under den här tiden. Vissa ordspråk är helt fantastiska medan andra är ganska logiska och bra att tänka på.

Ni kan få ett nu: Agatinze ugatega iminsi (dvs time will tell)

Glad midsommar!

På besök hos Josiennes fanlij. (Josienne är hon vi jobbar med).
Bild på Jenny och johanna som vi bor med (fin klänning va Maria?:))





















Get som skulle köpas av Vi-skogen till personer med HIV/AIDS.

Snart ska midsommar firas! Det blir kaffe och kaka hos en svensk familj en bit bort från där vi bor. Ska bli helt fantastiskt att äta kladdkaka!!! Har också hört att det blir rabarberpaj:)

Jo, vi har det bra här. Jag vill inte säga att vi inte har det, men ibland känns allt bara så fel... Rent materiellt är det hur bra som hellst. Vi bor tryggt i ett hus som har allt. Vi kan röra oss som vi vill eftersom staden är säker och folket är som sagt trevliga. Men ändå kan jag inte sluta känna mig malplacerad. Varför är jag här egentligen? Vem hjälper jag (förutom mig själv)?

Ja, jag har hamnat utanför mitt eget sammanhang och då blir allt som verkat självklart inte alls särskilt klart. (Dessutom lyssnar jag på Johnny Cash nu). Det vi kom för, projektet har iochförsig ordnat upp sig. Det känns skönt att syftet med resan kommer resultera i något som hjälper Vi-skogen.

I onsdags var vi ute i fält igen och beslutade oss för att göra vår eroisonsundersökning i en sektor som ligger ungefär en timme från Kigali. På vägen hem åkte vi förbi en olycka. När vi åker förbi olyckan säger personalen "How many legs?". Helt sjukt. Jag och Nina har diskuterat att man ser rätt mycket folk med bara ett ben som hoppar omkring på kryckor. Eller kanske inte så många, men i sverige ser man knapt någon som bara har ett ben. Hur som hellst. Det står mycket folk på vägen eftersom det är en buss som krockat med en cykel. En man sitter på vägen med sitt skadade ben framför sig. Jag vet inte, han kanske bara skrapat det allvarligt, men det kändes så otroligt sorgligt att se denna person kanske förlora sitt ben..

Ja, immun mot intryck och ovanligheter har jag inte blivit. Det är nog mest att jag inte klarar av att ta in allt på en gång...

Nej, nu måste jag byta musik.. Jonny Cash är bra, men så mycket mer klarar jag inte:)

Ha en fin midsommar kära vänner!

Tisdag

Vaknade utvilad imorse av bygget utanför fönstret och det kändes fantastiskt! (Kanske inte att byggarbetare väckte mig med sitt bankande, men att vakna pigg...) Gick en morgonpromenad med Nina och Gordon eftersom det är skönt att röra på sig och komma ut innan det blir så varmt. Jag börjar vänja mig vid att vara utittad och kan faktiskt njuta av att gå promenader numera. Får se hur det blir när jag kommer hem och faktiskt kommer kunna smälta in i mängden..

Ja, överhuvudtaget så börjar jag vänja mig vid att inte förvånas... Det är så mycket konstigt som händer hela tiden så nu när vi gick från Novotel efter att ha simmat, och såg en bil som kört in i en buske så var det som: "jaha, där är en bil i en buske.. Oj, en man sitter fast inuti.." (Hoppas att han klarade sig utan skador). Måste skryta med att när vi simmade på Novotel, så dök jag baklänges! Har inte gjort det sen jag var tolv och slog huvudet i bryggan.

Har fått två myggbett på halsen, blivit brun i nacken, på armarna och fötterna (är i övrigt vit) och har ett blåmärke på benet med diameter 6cm. Så, nu vet ni:)

Kram

Myggbråk

Det blir inga bilder idag. Har några fina, men det får vänta.

Idag har varit en lång dag... Den började klockan tolv med att jag vaknar med mobilen i handen mitt i rummet. Jag inser att jag går i sömnen och går och lägger mig igen. Vaknar igen av att jag har huvudet utanför myggnätet och att en mygga surrar i ena örat. Försöker fixa till myggnätet så att det täcker sängen igen men lyckas få in en mygga som håller mig vaken resten av natten... Om jag får välja mellan en rwandier i kalsonger (som faktiskt kom in i mitt rum av misstag förra veckan mitt i natten, men som jag yrvaket fick ut genom att använda två ord, "Go out") och en mygga som vägrar att dö och som surrar innanför myggnätet, så väljer jag halvnaken rwandier. Han gick iaf direkt ut och lät mig sova resten av natten.

Fast nu får ni inte tro att det springer massa okänt folk där vi bor. Det är faktiskt bara svenskar (jo, en kanadensare) här. Besöket under natten berodde på att en av Vi-skogens chaufförer inte hade insett att det bodde folk i huset och letade efter ledigt rum. (de brukar använda guest houset som övernattningslägenhet).

Idag började vecka två. Det gick bra. Vi presenterade oss för personalen på Vi-skogen vilket kändes bra. Sen jobbade vi (skrev lite MFS), lagade mat, besökte ett ministerium (Ministry of environment) och fick absoult inget ut av mötet. Ministerier i rwnada är inte kända för att dela med sig av informationen de har. Helt motsatt mot sverige där man bara behöver söka upp olika myndigheter för att bli överöst med papper. Men men, hoppas på att få reda på något om vad som görs här i landet om Erosion från universitetet i Butare. Ska dit nästa vecka.

Jag gick och badade i poolen sen. Det känns faktiskt inte helt rätt, men det är fantastiskt att doppa sig i en sval pool och simma runt lite. Än är det inte vattenbrist (hoppas jag..). Vi hade Kinyarwanda lektion när jag kom hem. Satt och läste alfabetet i kör med de andra som bor här och det kändes som om jag gick i lågstadiet igen. Men ska man lära sig ett nytt språk så ska man:)

Hmm, skriver inte mer idag. Det är lite farligt, när jag väl börjat skriva känns det som om det inte finns något slut på saker att berätta.

Tack för mail:) Skriv gärna om vad som händer er. Underbart att höra om svenskt skvaller och nyheter.

Kram och godnatt

Kaffe och president

Bild över en del av Kigali och när jag sitter vid datorn:)

Igår såg vi matchen mellan sverige och spanien. Det kändes fint att sitta vid ett bord med några svenska flaggor och dricka gott, kallt öl:) Innan sverigematchen började hade Rwanda spelat en mot Marocko här i Kigali, de vann med 3-1 och hela stan firade.

Mitt under matchen, helt plötsligt, utan förvarning, säger en av svenskarna: där är rwandas president. Han var där för att dricka lite gott kaffe... Men det kändes tokigt att sitta i ett superfattigt land, på ett flott centre och se på svensk match, dricka tyskt öl och sen, stöta på presidenten:) Eller stöta på och stöta på... Skymta honom..

Snart ska vi in på stan och bli guidade runt av den rwandiska tjejen som ska jobba här med oss. Det ska bli fint att få lära sig lite mer om staden vi bor i. Hittils har vi mest varit på besök norrut i landet eller stannat i området runt guest houset.

kram!

I väntan på att få upp studentmailen

Internet är ibland lite segt... Om jag laddar upp en bild nu skulle det nog ta en dag.. Det är som att sitta med modem igen och vara lycklig så fort en sida kommer upp. Fast vanligtvis kan man surfa som vanligt. Skriver detta medan jag väntar på att kunna maila lennart, vår handledare från studentportalen.

Med tanke på bilden nedan. Det finns mycket barn här. De gillar att följa efter en och vi har hört att om man skulle försöka sig på att jogga, så kommer man snart ha sällskap av en hel hord! Men alla är snälla och glada. Ibland kommer vissa barn fram och kramar en. Hur sött som hellst!

Igår kom två svenskor till till vårt Guest house. Vi kommer bli många som gör MFS under sommaren. Vi har också sällskap av en rwandisk tjej som pluggat i Uganda, men som gör sin praktik här. Hon har läst miljöfrågor men är mer inriktad på biologi och management. Kul att kunna fråga henne. Hon kan ju dessutom Kinyarwanda och det känns värdefullt.

Nu ska vi äta matbananer och färsk ananas.

Första veckan

Helt tokigt, det har redan gått 5 dagar i Kigali.. Vi får se hur det går med bloggandet men jag tänkte börja iaf.

I lördags landade vi i Kigali. Doften som slår oss är att det har regnat. Landet som möter oss är grönt, ljummet och nyregnat. Vi får skjuts i Vi-skogens stora vita 4wd till ett fint, rent guest house. Eget kök, internet, el och vatten för det mesta:) Möter två svenskor när vi kommer fram och inser att det finns många personer i Kigali som arbetar med bistånd, NGO eller MFS. Mycket mzungus i en liten stad.

Vet inte vad jag ska skriva om resten av veckan. Det finns för många intryck och olika känslor för att sammanfatta... Jo, kan prata om projektet! (det är lagom officiellt:)) Vi har varit i fält (=norra rwanda) och mött bönder och kollat på kullar. Det kommer nog bli ett lite annorlunda proiekt mot vad vi trodde, men än är vi optimistiska.